Uppsats-Shit Happens

Shit happens

(Detta är ej en verklig händelse)

Jag gick som vanligt hem från skolan, fast extra snabbt. Jag hade hemlig information om att en kille som jag är kär i går ut med sin hund direkt efter skolan i parken. Tyvärr har han bara typ 100 meter hem. Jag har faktiskt mätt hur långt han har att gå. Exakt 110 meter och 63 centimeter. Oturligt nog har jag typ dubbelt så långt. Jag kom hem och kastade av mig min skolväska. Sedan sprang jag upp på mitt rum och bytte om till min superkorta kjol och drog på mig mitt linne och min snyggaste sommarkofta. Jag borstade igenom håret och satte mitt diadem i. Nu skulle jag se snygg ut när jag nonchalant skulle gå och möta honom. Som ett sammanträffande... 

När jag sprang ner för trappan såg mamma mig. 

• Ella? Vart ska du? Nej, men... Åh, ska du träffa din kille? Mamma såg retsam ut. 
• Men maaaaaaaaamma! Lägg av! stönade jag och tog på mig sandaler.  Tur att det är så varmt ute, annars hade mamma tvingat mig ta på något annat. Min lillebror skrek efter mig precis när jag skulle stänga dörren:
• Lycka till med killen! Jag låtsades inte höra. Sedan sprang jag. Mot parken, mot parken, mot parken.

När jag kom dit så slätade jag till mitt hår och gick på den gångstigen han brukar gå på, fast mottsatta hållet. Jag gick så snyggt jag kunde. Då såg jag någon komma. När jag såg att jag gjort mig till för en gubbe rodnade jag och gick snabbt förbi. Jag tittade efter gubben , så att han inte tittade på mig, och vände sedan blicken framåt. Där kom han! Shit! Han tittade på sin hund som stretade framåt och hoppade muntert. Sedan tittade han upp och såg mig. Jag vinkade och log gulligt. Han ropade hej. Jag stannade vid honom. 

• Hej. Vad gör du här?
• Jag rastar Tessa. Simon såg ner på sin hund som hoppade runt honom. 
• Gulligt namn. Jag försökte smöra så mycket så möjligt för honom. 
• Helt okej. Väldigt vanligt. Mamma tyckte inte hon skulle heta Tossan, även om det skulle passa henne bättre. Tur att hon inte fick för sig att hon skulle heta Estelle iallafall. Det gör alla nuförtiden. Döper sina hundar till Estelle asså. 
• Aa, eller hur. Jag fattar inte vad det är som är så speciellt med att Estelle fötts? Jag menar, det är ju som vilken bebis som helst, bara att denna råkade vara prinsessa. Får jag klappa Tessa? 
• Visst. Simon ryckte på axlarna. Hon hoppar väldigt mycket, la han till. Jag satte mig på huk. Tessa rusade fram och hoppade upp i mitt ansikte. Hon gav mig en munter slick. Jag klappade henne på hennes lena huvud. När jag skulle ställa mig upp igen gjorde Tessa en pinsam sak. Hon körde in nosen mitt mellan benen på mig. Eftersom jag hade så kort kjol kunde ingen undgå att märka det. Inte minst Simon. Jag låtsades som ingenting. Men när hon började sniffa puttade jag förläget bort henne. 
• Asså, jag måste gå nu. Jag har... Biologi läxan. Du vet, provet. 
• Aa, okej. Simon såg lite förlägen ut, och gick förbi mig.

 Jag gick så snabbt jag kunde, men gångstigen tycktes aldrig ta slut. Då vände jag och smög efter Simon. Samma gubbe som jag gjort mig till för innan kom bakom mig. 

• Spanar du in killar? Han frågade det skämtsamt, men jag blev illröd och sprang förbi dem båda, och hem. 
• Hur gick det med killen? Min störda lillebror hoppade fram. Jag marcherade förbi honom och upp på mitt rum. Aldrig tänkte jag klappa en hund mer. Usch, jag ska förtränga minnet. Hoppas HAN förtränger minnet, helst innan imorgon... Jaja, Shit happens!!!!