I love you Rebecka

När jag kom ner till sjuornas korridor lyste de hiskeliga orden mot mig. Jag skrubbade så att skummet yrde. Det landade små skumbubblor på golvet runt mig. När jag tog bort borsten såg bokstäverna gråa och suddiga ut. Jag skrubbade en liten stund till innan de var helt borta. Jag sköljde av mig inne på toan och gick och lämnade hinken och borsten. Sen gick jag till mitt klassrum. På väg mot mitt klassrum, och då mötte jag honom. John. Han hajade till när han såg mig. Men jag gick med snabba steg mot honom.

• Vad håller du på med?! Skrek jag ursinnigt till honom. Han såg skamsen ut och slog ner ögonen.
• Men det är ju sant. mumlade han. 
• Men alla skrattade åt det! Och JAG var tvungen att skrubba bort det!
• Jag skulle precis gå ner och göra det... sa han ännu tystare. Jag skämdes nästan när jag såg honom, men bara nästan. Sen gick jag förbi honom med bestämda steg. 

Jag satt på gungorna på rasten.John såg jag inte till. Jag ville inte träffa honom ändå. Jag sparkade i gruset under och tänkte på hur han såg ut när jag skällde ut honom. Sen skämdes jag. Jag hade kanske varit lite taskig mot honom. 

Det började regna precis innan skolan slutade. Och mina regnkläder låg förstås hemma. Jag drog upp blixtlåset på min fleece och drog upp luvan. Sen sprang jag ut i regnet med ryggsäcken skumpande på ryggen. Jag sprang. Det var en riktig åskskur och jag såg nästan ingenting när jag sprang. Då såg jag Johns trappuppgång och svängde av, och in. Jag tryckte på ringklockan till Johns dörr. Riiiiiiiing. lät det. Högt och skrällande. Det gick en liten stund och sen hördes steg. Dörren öppnades och John stod i dörren. 

• hej. sa jag fånigt. Han tittade på mig.
• Vill du komma in? 
• Tack. Jag går så fort det slutat regna. Jag tog ett steg in. Lägenheten var varm. Jag tittade på mig själv. Mina kläder dröp av vatten och håret låg klistrat mot huvudet. Jag kände mig dum.John gick in i ett rum och kom tillbaka med en handduk.
• Du kan få låna kläder om du vill? Han lät tveksam. I vanliga fall hade jag aldrig tackat ja. Killkläder? Nej, jag föredrar mina egna om det går. Men jag hackade tänder och frös.
• Ja tack. John såg förvånad ut, men gick in på sitt rum och kom tillbaka med ett par gråa mjukisbyxor och en röd t-shirt. Jag tackade och tog emot dem. Han visade in mig i badrummet och jag bytte kläder. När jag kom ut, med handduken lindad runt håret, satt John och spelade tv-spel. 
• Vad är det för spel? frågade jag och satte mig bredvid honom på den tjocka mattan. 
• Vill du testa? man ska skjuta prick på rymdvarelserna. Det är min lillebrors, men...
• Okej. Vad är ditt highscore? 
• Eh, jag vet inte riktigt... sa han dröjande. Jag ryckte på axlarna och startade. 

• John? Är du hemma? Vi båda ryckte till. Vi hade glömt bort tiden. 
• Jag är här mamma! ropade han tillbaka.
• Spelar du tv-spel igen? Du har väl inte... Åh, nejmen hej! Johns mamma, en kvinna med tjockt hår som låg i vågor runt huvudet, uppenbarade sig i dörröppningen till vardagsrummet.
• Hej. sa jag blygt och blev röd om kinderna.
• mamma,dethär är Rebecka. 
• Jag fick komma in när det regnade. förklarade jag.
• jaha,vad roligt. Vill du äta med oss Rebecka?
• Tack men nej tack. Jag måste hem. John såg ledsen ut. jag hävde mig upp och packade ner mina blöta kläder. 

Jag lovade John att han skulle få mjukisbyxorna och tröjan imorgon. Han nickade. Han låste upp dörren. Precis innan jag gick gav jag hon en snabb puss på kinden. Han såg förvånad ut, sen var jag på väg ut genom dörren. En sak hann jag se. Han såg lycklig ut.