"Pälsen" forts

Henck vaknade upp morgonen efter julaftonen. Det var mörkt ute. Ellen sov med ryggen mot honom. Han steg upp ur den varma sängen och gick ut i den kalla morgonen. Klockan var endast fem. Henck blickade ner på Ellen som han älskade så mycket. Om bara hon ville älska honom lika mycket. Henck fattade ett beslut, att innan han dog skulle han se världen. Ellen älskade honom inte längre, och barnen skulle klara sig med sin mor och Rickardt. Henck drog på sig sina kläder, pälsen från Rickardt låg kvar ute på soffan. Den kunde hans vän avvara åt honom. Särskilt när han lämnade Ellen till honom. Henck tittade in på sina barn och skrev kort ner några rader på ett papper åt dem innan han gick. 

Snön föll tätt och gatorna var hala. Pälsen värmde honom medan han traskade ner mot hamnen. Staden låg tyst och stilla. Nere vid hamnen låg ett fartyg förtöjt. Isen var tunn och folk sprang runt och skyndade sig att lasta varor för att hinna iväg till strömt vatten utan is. Henck skyndade på stegen och rödkindad kom han fram. Han hejdade en karl som bar en låda i famnen. 

• Vart ska båten hän? 
• Dit kaptenen vill, svarade han. Henck funderade en liten stund innan han följde efter mannen upp på fartyget. Han såg direkt vem som var kaptenen. Kaptenen stod bredbent i fören med en lång rock på sig. Henck skyndade dit. 
• Kapten, vart ska ni hän? 
• Det vet jag inte ännu, svarade en röst. Kaptenen vände sig om och tittade på Henck. 
• Skulle jag kunna få följa med erat fartyg? Kaptenen röde sig inte på en lång stund. 
• Tål du att arbeta? Henck nickade ivrigt och Kaptenen tittade en lång stund på honom. Sen nickade han bekräftande  och Henck kände hur det pirrade till i kroppen. 

Veckorna på båten blev de tuffaste, men även de bästa veckorna i Hencks liv. Kaptenen och han hade blivit goda vänner, och det visade sig att kaptenen inte var en han. Det var en hon. Hon hette Caroline, och var den vackraste Henck sett, efter Ellen. Caroline hade kortklippt hår för att se ut som en man. De två tyckte mycket om varandra. 

En dag nådde båten sitt mål. Det var varmt och sand gick som en remsa runt ön. Henck hade aldrig sett något liknande. Här skulle han bo. För alltid. Caroline kom ofta med sitt skepp med mat och nyheter till Henck. Där slutade Henck sina dagar, lycklig och tillsammans med Caroline.